Isocyanater.

Det är vid tillverkning eller vid stark upphettning som exponering av isocyanater sker. De skador som isocyanater ger, drabbar framförallt andningsvägarna och huden. Isocyanatastman som är den dominerande yrkesastman är ofta långvarigt bestående. Åren 1992 till 1996 inkom till ISA (Informationssystemet om arbetsskador) 120 anmälningar om arbetssjukdom som uppgivits bero på exponering för isocyanater. 24 anmälningar har gjorts av kvinnor och 96 av män. Detta antal skall ses som ett minimiantal av det som verkligen inträffar i arbetslivet. På grund av bl.a. ofullständiga mätmetoder och bristande medvetenhet om effekterna av isocyanater, har de inte alltid angetts som orsak till besvären. Hudbesvären är lokaliserade främst till händerna. Fördelningen efter besvärstyp är ungefär lika för båda könen. Brancher där flest skador förekommer är byggverksamhet, tillverkning av motorfordon samt reparation och service av bilar.

Hälsoriskerna med diisocyanater är relativt väl kända. Vid upprepad inandning av diisocyanater kan man bli allergisk. Allergin är en luftvägsallergi som yttrar sig som astma. Det förekommer även att man får en hudallergi. Under senare år har man börjat misstänka att diisocyanater kan tas upp via huden och genom hudupptag utlösa luftvägsallergin. Hälsoriskerna med monoisocyanater är mindre väl kända. Inom Arbetsmiljöverket pågår nu ett arbete med ett kriteriedokument om MIC (metylisocyanat). Det finns ingen information alls när det gäller hälsorisker med ICA. Eftersom det saknas tillräcklig information har Arbetarskyddstyrelsen beslutat att tillsvidare tillämpa samma gränsvärde för monoisocyanaterna som för diisocyanaterna. På grund av isocyanaternas starkt irriterande verkan och framför allt på grund av risken för försämrad lungfunktion och för sensibilisering har isocyanaterna låga hygieniska gränsvärden. Luktgränsen för TDI och MDI är 0,1--0,4 ppm respektive 0,4 ppm. Det hygieniska gränsvärdet för TDI och MDI är betydligt lägre. Lukten kan därför inte tjäna som varning för exposition. De mätmetoder som använts för mätning av isocyanathalter i luft har i nyare forskning visat sig mindre tillförlitliga. Utveckling av nya mätmetoder pågår. För att kunna bedöma arbetstagares exponering kan det ibland vara lämpligt att komplettera med biologiska prover. Enstaka höga exponeringstoppar kan lätt förbises. En sensibiliserad person kan få påtagliga besvär även vid halter under det hygieniska gränsvärdet.

Att diisocyanaterna kan ge allergi är en av de allvarligaste effekterna, men det är inte den enda effekten. Isocyanaterna är också irriterande. ”Isocyanater kan ge flera symptom. Vanligast är besvär från andningsvägarna, t ex nästäppa, rinnsnuva, rethosta eller näsblod. Diffusa symptom som ögonirritation, huvudvärk eller att man känner sig tung i huvudet förekommer också. Man kan också få nedsatt lungfunktion, som märks genom att det blir tyngre att andas vid ansträngning eller att man tappar orken. Det kan ibland vara svårt att själv märka att man har nedsatt lungfunktion men det går att mäta, t ex hos företagshälsovården. Symptomen kan komma på jobbet, men det händer också att de märks först flera timmar efter jobbet. Symptomen försvinner ofta när man är ledig från jobbet några dagar. I svåra fall kan man få astma. Astman kvarstår vanligtvis resten av livet. Varje gång man utsätts för isocyanater kan man få astmaanfall. 

Vid isocyanatöverkänslighet utvecklas som regel samtidigt hyperreaktivitet i luftvägarna. Hyperreaktivitet innebär att man reagerar även för starka dofter, t.ex. parfym, för allmänt irriterande ämnen som tobaksrök och bilavgaser eller för kall luft. Man kan således bli allvarligt funktionshindrad även utanför arbetslivet. Hyperreaktiviteten kan även förekomma efter det att expositionen för isocyanat upphört. Exposition för tobaksrök kan underhålla uppkommen hyperreaktivitet.Den som fått dessa symptom och speciellt astma, ska anmäla det som arbetsskada.

TDI, MDI och HDI är de isocyanater, som är bäst undersökta beträffande hälsoeffekter. När det gäller andningsvägarna kan det antas att alla isocyanater har samma effekter som TDI vid samma koncentration uttryckt i volymsenheter (ppm). MDI anses dock kunna hanteras i större mängder och under längre tid innan samma risker uppstår på grund av att MDI har väsentligt lägre ångtryck och således avger mindre ånga till omgivande luft än TDI vid samma temperatur. Det bör observeras att TDI är klassificerat som cancerogent ämne samt att MDI av teknisk kvalitet kan vara förorenad av t.ex. fenylisocyanat som har betydligt högre ångtryck. Vid upphettning av uretanplastkomponent eller uretanplast, t.ex. vid svetsning eller brand, bildas giftiga gaser, bl. a. koloxid, fria isocyanater, fenoler, cyanväte, nitrösa gaser och andra kväveföreningar. Små mängder klorväte, fluorväte och fosgen kan också utvecklas om klorfluorkolväten (CFC eller HCFC) använts som jäsmedel vid tillverkning av polyuretanskum. Den bildade gasblandningen är brännbar och kan i större mängder och under olyckliga omständigheter leda till explosion. Användning av CFC får normalt inte förekomma längre.

I december 1984 inträffade den värsta kemikalieolyckan genom tiderna En behållare som innehöll ca 40 m³ MIC ( metylisocyanat )  började läcka och gasen spreds snabbt över stora delar av staden Bhopal. MIC används inte industriellt i Sverige utan bildas när vissa härdplaster upphettas över 160 grader.

Eksjö Företagshälsovård ett företag på höglandet i Småland 
Senast uppdaterad: 2002-01-04
© 2002 AB Eksjö Företagshälsovård