EPOXI hälsorisker

Epoxi är allergiframkallande. Alla som arbetar med epoxiprodukter riskerar att få hudallergi Olika typer av epoxiprodukter har olika förmåga att framkalla allergi. Flytande epoxiharts är mycket allergiframkallande. Även härdarna kan vara allergiframkallande. Speciellt farlig är anhydridhärdare som även kan ge luftvägsallergier.

Låg- och högmolekylära. Låg molekylvikt är trögflytande och klibbiga (molekylvikt under 1000). Ju lägre molekylvikt desto hälsofarligare. Vid högre molekylvikt avtar både den kemiska och biologiska reaktiviteten. Vid mycket hög medelmolekylvikt är reaktionsbenägenheten så liten att man för att åstadkomma rimlig härdningstid måste tillföra värme utifrån. Sådana hartser kan därför i allmänhet av tekniska skäl endast komma i fråga för produkter på permanenta arbetsplatser. Observera dock att även hartser med relativt hög medelmolekylvikt kan innehålla betydande mängder lågmolekylär komponent. Detta skall framgå av bifogade varuinformationsblad.

De målarfärger som baseras på lösningsmedel brukar innehålla de högmolekylära, mindre farliga epoxihartserna. När det gäller kontakteksem står framförallt de lågmolekylära hartsen för de flesta inrapporterande fallen. Nämnas bör att härdare av polyamintyp är frätande.

En väl härdad epoxiplast som tillverkats av väl blandade komponenter i rätta proportioner är ett i allt väsentligt ofarligt material. Hälsoriskerna är i första hand kopplade till tillverkningsskedet och till epoxiplastdamm som kan uppstå vid bearbetning av plasten. Upphettning av epoxiplastdamm och heta arbeten i material som är belagt eller målat med epoxiprodukt, kan frigöra hälsofarliga luftföroreningar. Vissa härdplastkomponenter, speciellt sådana som innehåller lågmolekylära epoxihartser, reaktiva spädmedel, alifatiska polyaminer eller organiska syraanhydrider, kan orsaka hudirritationer och allergiska kontakteksem. Risken för hudpåverkan varierar beroende på vilken epoxiplastkomponent som hanteras (harts, spädmedel, härdare). De allergiska symtomen uppkommer lättast i redan irriterad eller skadad hud men kan också uppstå i intakt hud. Allergin kan förvärvas efter en kortare eller längre tids exposition för komponenterna. Ett allergiskt kontakteksem yttrar sig som klåda, rodnad, millimeterstora knottror och eventuellt blåsor. Vid stark reaktion kan svullnad och vätskning uppkomma. Händerna och underarmarna drabbas främst. Ibland förekommer eksemet även i ansiktet. Överföring av substans kan ske via direktkontakt eller genom avsättning av damm eller dimma via luften. Sjukdomssymtomen kan därför utgöra tecken på brister i de arbetshygieniska förhållandena eller i den personliga hygienen.

Den allergiframkallande förmågan hos högmolekylära epoxihartser är i allmänhet låg. Epoxipulver kan dock trots hög medelmolekylvikt innehålla några procent harts med molekylvikt 340 (se ovan). Risken för allergiska kontakteksem vid hantering av epoxipulver är störst hos redan sensibiliserade personer. Ett fåtal fall av förvärvad epoxiallergi vid sådan hantering har dock rapporterats. Det är därför viktigt att produktmärkningen tydligt anger även mycket låga halter av de allergiframkallande ämnena så att produkten kan undvikas av redan sensibiliserade. Allergirisken ökar väsentligt om högmolekylärt epoxipulver hanteras upplöst i organiskt lösningsmedel eftersom det lågmolekylära hartset då kan utlösas och bli mer lättillgängligt för hudkontakt.

Eksjö Företagshälsovård ett företag på höglandet i Småland 
Senast uppdaterad: 2002-01-04
© 2002 AB Eksjö Företagshälsovård